Produktivitet på allas läppar

Häromdagen presenterade Produktivitetkommissionen sitt första delbetänkande. Det innehåller ett 50-tal förslag, varav flera berör kommuner och regioner. Många åtgärder är rimliga och nödvändiga, men ibland känns lösningarna felriktade. Här reflekterar jag över tre av förslagen.

Produktivitetskommissionen delbetänkande består av över 600 sidor text och en referenslista på hela 50 sidor. Bara det inger respekt. Syftet med kommissionen är att analysera hur produktiviteten (det vill säga värdeskapandet per timme) kan öka. En hög produktivitet skulle även ge mer pengar till välfärden utan att antalet arbetade timmar måste öka, då produktivitetstillväxten ger utrymme för högre löneökningstakt, och därmed högre skatteintäkter.

Jag har nedan tittat närmre på tre av de förslag som rör kommuner och regioner.

Hur kan bostadsbyggandet öka där arbetstillfällena finns?

Ett område kommissionen lägger stor vikt vid är bostadsbyggandet. Jag håller med om att bostadsbyggandet är en viktig faktor för att öka produktiviteten. Det syns främst i de kommuner som nu återindustrialiseras med grön industri. Här är bristen på arbetskraft omfattande samtidigt som bristen på bostäder gör det svårt att bosätta sig i dessa kommuner. Finns inte tillgång till arbetskraft riskerar utvecklingen att stanna av.

Kommissioner pekar på att en viktig orsak till att bostadsbyggandet går för långsamt är det kommunala planmonopolet. De föreslår därför att det ska ses över. Kommissionen skriver att kommunerna inte planlägger tillräckligt med mark för bostadsbyggande och att incitamenten för kommunerna att tillskapa byggrätter kan vara svaga jämfört med andra frågor. Det håller jag dock inte med om, åtminstone inte i nuläget.

Om man pratar med de kommuner som är i störst behov av bostäder så konstaterar de att det finns väldigt mycket planlagd mark. Men till följd av högt kostnadsläge för byggande, och på många orter regler för nedskrivning av värdet så fort bostäderna är klara, så finns det inte tillräckligt intresse att bygga bostäder. Det kan också vara så att det inte byggs för att hyrorna blir högre än de hyresnivåer som efterfrågas. Därför tror jag att det är fel att lägga fokus på att kraftigt revidera det kommunala planmonopolet. Det finns andra betydligt bättre åtgärder. För att öka bostadsbyggandet i de kommuner som nu återindustrialiseras skulle exempelvis de statliga kreditgarantier,som statens samordnare Peter Larsson föreslår, få betydligt snabbare effekt.

Utredare har överlämnat förslag för ökat bostadsbyggande i norra Sverige, Regeringen

Kan ett statligt råd "fixa" kommunsektorns produktivitet?

Ett annat område som kommissionen pekar på som påverkat produktiviteten är att kommunerna och regionerna är olika produktiva. De menar att dessa skillnader är för stora. Kommissionen föreslår därför ett statlig kommunal- och regionekonomiskt råd i syfte att bidra till ökat lärande och stärkt effektivitet. Det är ett av flera förslag på statliga institutioner som kommit den senaste tiden som ska ”fixa" kommunernas och regionernas produktivitet.

Jag vet inte riktigt hur det där ska gå till, att staten ska gå in och "hjälpa" eller "styra upp" produktiviteten, och att skillnaderna därmed skulle minska eller till och med försvinna. Det är som att de tror att kommuner och regioner inte redan gör detta. Risken är stor att ett statligt råd snarare blir ytterligare en pålaga på sektorn.

I dag används Kolada för att få fram hur kommunernas och regionernas verksamhet ligger till kostnads- och kvalitetsmässigt jämfört med andra. Det är viktigt att alla kommuner och regioner jämför sig med andra och arbetar med att minska kostnaderna om man ligger högt i relation till andra. Samtidigt är det också viktigt att ha koll på kvaliteten på det som välfärden levererar. I Ekonomirapporten, som vi presenterar den 14 maj, tydliggör vi att sättet av mäta produktiviteten i exempelvis skolan och sjukvården enligt Nationalräkenskaperna lätt leder fel. Målet för verksamheten är resultatet av insatserna, såsom botade patienter eller elever med hög kunskap som är väl rustade för arbetslivet. Det handlar alltså inte bara om kostnaderna eller aktiviteterna i sig, utan vad vi får ut av de insatta resurserna. Det är också lätt att glömma att det i en kommun eller region döljer sig olika orsaker till varför produktiviteten och kvaliteten ser ut som den gör.

Kommissionen, liksom många andra, föreslår kriterier för att minska antalet riktade statsbidrag

Ett annat förslag kommissionen lägger är; nio kriterier för när statsbidrag kan vara riktade. Bland annat handlar det om att statsbidragen ska vara motiverade, tidsbegränsade och aviseras i god tid innan de ska avvändas. Även att de ska vara av en viss storlek och enkla att administrera.

Det här är välkommet. Vi på SKR har många gånger kommit med liknande, fast mer långtgående förslag. Bland annat i en rapport vi presenterade 2021.

SKR rapport: Hur ger statsbidragen bäst effekt?

Regeringen fastslog också själva inriktningen att minska de riktade bidragen i finansplanen i budgetpropositionen 2024. Där står att antalet riktade statsbidrag till kommunsektorn behöver minska, att regeringen bedömer att alla riktade statsbidrag till specifika områden inte är effektiva och att de därför kommer att se över de riktade statsbidragen i syfte att minska dem till antalet. Även andra utredningar föreslår sådana kriterielistor för riktade statsbidrag. Riksrevisionen och Statskontoret har haft många synpunkter på de riktade statsbidragen och Kommunutredningen (SOU 2020:8) tog fram sex kriterier för att statsbidragen ska kunna vara riktade. Vi vet också att Utjämningsutredningens betänkande, som kommer 3 juli, kommer att innehålla ett antal kriterier för när statsbidrag ska kunna vara riktade.

Kan det vara så att det äntligen är dags att lyssna på alla dessa utredningar?

Vi har inte sett det ännu i vårändringsbudgeten, det fortsätter att regna riktade bidrag på kommuner och regioner. Jag fortsätter dock att hålla tummarna för att dropparna ska urholka stenen.